En krypande rädsla hör inte hemma i Juletid.

Först av allt vill jag bara säga tack till er som kommenterade mitt förra inlägg. Det i sig gjorde att jag kände mig mer positivt inställd till problemet :) H, S och J.

Jag vill även tacka D för att han får mig att inse saker så tydligt. Ibland är det som att se sig själv..

Åh, och roligt att höra av Alexander idag också :) fastän jag fortfarande var helt apatisk efter min failande dygnsrytm just då.. (Ja, jag är medveten om att klockan är 3:33 just nu).

Hursomhelst så sitter jag här mitt i natten och har just skrivit klart listan på det som jag ska packa i morgon..

Den här känslan är väldigt konstig. Samtidigt som jag är glad att jag ska till Luleå över julhelgen så saknar jag redan folket här. Det var nästan lite tungt att säga hej då åt alla även om man ses på några veckor =) Men jag vet att det blir en trevlig jul och Luleå ligger varmt i mitt hjärta så varför jag ens är rädd ligger utanför mitt förstånd.

Hoppas alla får en trevlig jul, och att vi kan se fram emot det nya året med hopp om en ljusare framtid :)
Låt oss packa undan otrevliga minnen och se vart världen leder oss.

Vi hörs och ses =) Gonatt *kram*

Kommentarer
Matti säger:

Den bör försvinna då du träffar dina vänner!

2009-12-23 | 00:16:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback