Messaneo

Det är nästan en sån situation där man egentligen bara borde skratta för det finns inte annat att göra. Att det finns så mycket man kan stå ut med för att man bryr sig om någon så mycket.. att det ska byggas upp så pass, att man verkligen måste inse hur sjukt jävla vansinnigt vissa saker är. Om jag själv hade någon form av kontroll i det hela hade jag skickat alla parter tillbaka i tiden en sådär 3 år och tagit livet av mig själv. Då kunde jag i döden slippa ångra att jag räddat någon i utbyte mot min egen lycka. & jag kan svära på att alla som nu tydligen mår värre än skit för ingen människas jävla skull skulle ha toppenliv i ovetskapen att saker kunde ha gått käpprätt åt helvete. Verkligen leva som folk gör.. ett sånt liv som jag iaf har varit där och kännt på en gång i tiden, ett trevligt liv utan bedrägerier och spel med människor. Haha.. roligt eller hur? Ne, tänkte just det. Så mycket som jag själv skäms över vad jag gör och har gjort så tycker jag att ni själva kan skämmas lika jävla mycket om inte mer. Om ni inte förstår vad jag menar så rör det inte er.

Och med risk för att låta klyschig,
Hur vågar du säga att du vet hur jag känner mig? Du har verkligen inte den minsta aning om hur jag känner mig. Om jag så skriver en lista så kan du komma tillbaka om 13 år så får vi se om du kan förstå hur jag känner mig. För det som gör mig till den jag är just nu är en grundstomme som hela mitt jävla liv är baserat på. Ett synessätt på livet, ett litet mirakel åt gången.. och en människas sålunda allra största påverkan och inverkan.
Jag är den jag är pga av denne.. och det är jag faktiskt oftast glad för, hur mycket jag än ibland önskar att det inte var så.

Ingenting kommer att bli som förr, och den glansiga, glada perioden utan bekymmer är och kommer för alltid att vara försvunnen i mörkret.

If I could lift you into the light, I would
And I could stay down here in the dark
I'd deserve to never be understood
For you it would be an incredible remark