Suck, bara suck
Massor av ilska och irritation i inlägget nedan. Om det inte låter intressant (helt förståeligt) så kan ni ju bara kolla in videon, som är riktigt cool :)
Så jävla less
Fan alltså, vissa människor stör mig så sjukt mycket ibland.. och jag försöker alltid att låta det passera utan att bli arg.. men när det blir så jävla rakt upp i ansiktet så kan man inte göra mycket åt det -.-
Framför allt så tål jag inte ren uppmärksamhetssökande egoism.. och nedtryckande, överlägsna kommentarer (Speciellt inte när de är FULLSTÄNDIGT obefogade, då personen inte har några argument utan bara vill vinna!!!)
...
Om det inte finns ett syfte med att trycka ner mig så GE FAN I DET!
Om jag sedan väljer att prata med någon så vill jag inte alltid prata om dem, deras problem och allt som händer med dem. Ibland så är det fan normalt men inte ALLTID!!! Jag vill prata om livet, roliga saker, vänskap, framtiden, musik, politik, skolan.. bara nånting som inte varenda jävla gång kräver att jag måste bry mig helhjärtat, för det GÖR JAG INTE ALLTID!! DET FINNS DET INGEN SOM GÖR!!
Jag försöker så gott jag kan att inte utsätta nån annan för det här, men jag är bara människa, och har tonvis av egna issues som ibland måste ventileras inför nån intet ont anande kompis. De är inte heller alltid så pigga på att lyssna (men jag blir för fan inte ledsen för det, jag vet ju att det inte finns NÅN som vill höra FÖR MYCKET om alla mina problem, men nån gång ibland så kan man alltid ställa upp för en vän, och det är dessa tillfällen som man minns, eller åtminstone bör minnas)
Det är de som inte fattar det här som jag blir arg på >.< de som inte förstår varför jag inte prioriterar deras problem framför mina egna.. ungefär som att jag skulle kämpa varenda dag för att kunna lösa alla andras problem! Visst, ibland försöker man hjälpa så gott man kan.. och om mitt liv var en jävla karusell så kanske jag skulle göra det hela tiden, men nu är det inte det..
Nu är ett sånt tillfälle då jag har varit tvungen att ventilera, och bloggar fungerar väldigt bra för just det här.
Ingen behöver dock ta åt sig av nånting jag just skrivit, för det är mitt eget problem om jag utsätter mig för människor som beter sig så.. och tro mig, ni märker om jag inte vill snacka..
Sen vet jag att det säkert finns tusentals saker som jag själv gör som folk stör sig på.. men så långt det är fysiskt och psykiskt möjligt så försöker jag att bättra mig.. hoppas jag då i varje fall..
Så jävla less
Fan alltså, vissa människor stör mig så sjukt mycket ibland.. och jag försöker alltid att låta det passera utan att bli arg.. men när det blir så jävla rakt upp i ansiktet så kan man inte göra mycket åt det -.-
Framför allt så tål jag inte ren uppmärksamhetssökande egoism.. och nedtryckande, överlägsna kommentarer (Speciellt inte när de är FULLSTÄNDIGT obefogade, då personen inte har några argument utan bara vill vinna!!!)
...
Om det inte finns ett syfte med att trycka ner mig så GE FAN I DET!
Om jag sedan väljer att prata med någon så vill jag inte alltid prata om dem, deras problem och allt som händer med dem. Ibland så är det fan normalt men inte ALLTID!!! Jag vill prata om livet, roliga saker, vänskap, framtiden, musik, politik, skolan.. bara nånting som inte varenda jävla gång kräver att jag måste bry mig helhjärtat, för det GÖR JAG INTE ALLTID!! DET FINNS DET INGEN SOM GÖR!!
Jag försöker så gott jag kan att inte utsätta nån annan för det här, men jag är bara människa, och har tonvis av egna issues som ibland måste ventileras inför nån intet ont anande kompis. De är inte heller alltid så pigga på att lyssna (men jag blir för fan inte ledsen för det, jag vet ju att det inte finns NÅN som vill höra FÖR MYCKET om alla mina problem, men nån gång ibland så kan man alltid ställa upp för en vän, och det är dessa tillfällen som man minns, eller åtminstone bör minnas)
Det är de som inte fattar det här som jag blir arg på >.< de som inte förstår varför jag inte prioriterar deras problem framför mina egna.. ungefär som att jag skulle kämpa varenda dag för att kunna lösa alla andras problem! Visst, ibland försöker man hjälpa så gott man kan.. och om mitt liv var en jävla karusell så kanske jag skulle göra det hela tiden, men nu är det inte det..
Nu är ett sånt tillfälle då jag har varit tvungen att ventilera, och bloggar fungerar väldigt bra för just det här.
Ingen behöver dock ta åt sig av nånting jag just skrivit, för det är mitt eget problem om jag utsätter mig för människor som beter sig så.. och tro mig, ni märker om jag inte vill snacka..
Sen vet jag att det säkert finns tusentals saker som jag själv gör som folk stör sig på.. men så långt det är fysiskt och psykiskt möjligt så försöker jag att bättra mig.. hoppas jag då i varje fall..
Kommentarer
Trackback